Om drömmar

Min blogg har legat på is ett tag. Det är lite självvalt, eftersom jag innan julen hade en väldigt mörk period. Jag känner dock att det börjar ljusna mer och mer. Jag är fortfarande inte helt framme, och jag tänker inte ropa hej före jag är över bäcken, men jag försöker att tänka framåt, och jag lär mig mer och mer om mig själv för var dag som går. En sak jag försökt att jobba med är mina drömmar. Tidigare kunde jag vakna arg och ledsen efter att ha drömt om någonting obehagligt eller otäckt. Jag frågade mig själv "varför i h*lvete måste jag drömma om sånt jag helst av allt vill förtränga/glömma?"

En vän rekommenderade mig att läsa tidningen "Nära". I numret jag fick råkade temat "Drömmar" vara på tapeten, och jag läset med stor iver vad som skrevs. Man hade bl.a. gjort en artikel om drömterapeut Agneta Oreheim. Jag kommer att citera några stycken ur artikeln, som iallafall gav mig en ny syn på drömmar och deras betydelse.

"Det är drömmarna som får oss att vakna till liv, förstå oss själva och hitta alla de sidor som finns inom oss. Ibland väl dolda, och inte altid så smickrande när de väl blir synliga för oss. Men när vi finner dem, då får vi ett bra verktyg att jobba med."

"Alla drömmar vill oss väl. Det gäller även mardrömmarna. Så välkomna dem! Våra drömmar hjälper oss att hela något inom oss. Därför behöver vi även de obehagliga drömmarna."

"Hela 90-95% av de drömfigurer vi möter, står för sidor hos oss själva. Det är skuggfigurer, projicerade av vårt undermedvetna"

"Nattdrömmen ger oss ett budskap, men det är inte alltid vi kan ta in och förstå detta budskap. Men då kan vi ta det med oss in i vår dagliga verksamhet. Istället för att negligera de budskap vi fått, kan vi försöka ta tag i dem. För gör vi inte det, kan det som tynger oss och som vårt undermedvetna försöker säga oss, bli ett tema för hela vårt liv, vi finner aldrig en förändring. Vi kan aldrig fly från oss själva! Vi kan aldrig springa ifrån det i vårt liv som vi måste ta hand om!"

"Återkommande drömmar, och då är det ofta mardrömmar det handlar om, går inte att bli kvitt för att vi försöker nonchalera dem. För de kommer tillbaka om och om igen, dessutom med allt större kraft, ända tills vi orkar, vågar och vill ta till oss det budskap de vill ge oss.

-I mardrömmarna springer vi ofta ifrån något, säger Agneta. Det kan vara monster eller otäcka gubbar. Men det är alltid en sida hos oss själva som vi flyr ifrån. Det kan vara viktigt att tänka på."

Intressant, tycker jag!

Myseftermiddag

Idag fick jag, Wilma och Heidi njuta av lite vardagslyx hos min gammelmoster Anna. Wilma fick plocka fram Annas hundrafemtielva tomtar i den gamla öppna spisen, och jag och Heidi fick njuta av Annas goda mat. Vid Ana-Mommos råder alltid ett underbart lugn, och det finns få ställen i världen som jag älskar så mycket som det huset. Jag och Heidi var rådande överens om, att vi nångång ska bo i ett liknande hus.

Jag fick rota lite bland Annas dukar, och kom hem med några virkade dukar. Jag som alltid tidigare sagt, att virkade dukar inte kommer innanför min tröskel, har nu ändrat uppfattning, och tycker nu de är jättevackra.

En skön dag, och Anna...vi kommer snart igen! Och jag hör av mig innan, så du får laga naa ti ita, som du sa ;). Några bilder från dagen:

...Wilma framför Annas öppna spis

...Heidi dricker kaffe

....Wilma plockar fram tomtar

...Jag vid favoritplatsen bredvid "vedahällon"

...Fin bonad med texten "Ett vänligt ord värd mer än guld"

Med Lotta och Erland

Idag har varit en bra dag. En bra dag, för den har varit helt fri från "Svarta klumpar". Det kallar jag den känsla som dyker upp ibland. Ångest kallas det väl sådär på riktigt. Jag hoppas den svarta klumpen så småningom försvinner helt. Jag arbetar på det.

Iaf, tillbaks till min braiga dag. Höjdpunkten idag var helt klart vårt besök till antikaffären, där jag hittade en bok skriven av en som varit med i Lotta-rörelsen. Jag vet inte varför, men jag är fascinerad av Lottornas arbete, och jag längtar just nu att få läsa mer. Ska nog besöka bibban imorgon och se om jag hittar mer intressant material om Lottorna.

Vi köpte också en länsstol för en billig peng. Och jag är nöjd över att äntligen ha en stol där jag kan sitta och läsa, som är skön och bekväm. Att stolen har helt fel färg bekommer mig inte så mycket just nu. Men jag hoppas att någon nångång framöver kan beklä den med nytt tyg som passar in med övriga saker hos oss. Jag ser fram emot många "Erland Josephson-stunder" i stolen framöver. Erland Josephson??? undrar ni säkert, men uttrycket har sin grund i att jag en gång såg en bra dokumentär om Erland Josephson, där han berättade hur han brukar sitta i en fåtölj, läsa och lyssna på klassisk musik. Så därav uttrycket "Erland Josephson-stund".

...Jag i vår nya stol, med min nygamla bok. (jag har inte sågat av benet, även om det ser ut så :))



Köpte också två stycken "pengapåsar" (man levererade pengar till olika ställen i dessa påsar förr i tiden), som jag planerat göra till fina påsar att hänga i toaletten. Men jag äger ju ingen symaskin, så jag får nog gå till mormor och titta lite snällt på henne ;).

Och så har jag lagat pizza. Nån bullmamma blir jag aldrig, men god mat - det är roligt att laga! Så...tillåt mig avsluta dagens inlägg med dikten om Lotta Svärd (Johan Ludvig Runeberg):



Ännu så händer det mången stund,
Då vid kvällens trefliga härd
Man träffar från kriget en gammal kund,
Att man talar om Lotta Svärd.

Hur trumpen kamraten förut man sett,
Får strax han ett blidare drag,
Och de grå mustascherna krusas lätt
Af leende välbehag.

Han minns, hur ofta från stridens ras,
Från segerns blodade fält
Han kommit tröttad och tömt sitt glas
I Lottas bräckliga tält

Och han nämner med glädje ett ord och par
Om madammen och skrattar smått;
Men han mulnar också, då du ler till svar,
Om ej löjet är gladt och godt.

Ty en pärla var hon på krigets stråt,
Och en äkta pärla också,
Och något tålte hon skrattas åt,
Men mera hedras ändå.

Och var hon vacker, och var hon ung?
Hon räknade tjugu år,
Sen tredje Gustaf var Sveriges kung
Och hon i sin lefnads vår.

Förrn den ädle kungen i Finland stred,
Hon blifvit en krigsmans brud;
Och då trumman rördes och Svärd drog med,
Så följde hon samma ljud.

Då var hon vacker. En läpp, en kind
Som hennes så skär knappt fanns,
Och mången krigare såg sig blind
På de bruna ögonens glans.

Men en vår är flyktig, en blomning kort,
Och hennes, den blef ej lång:
I trenne växlingar gick den bort,
En tredjedel hvarje gång.

En togs af den första vinterns köld,
Sent mildrad och tidigt sänd,
Den andra blef första sommarens stöld,
Den vissnade solförbränd.

En del, den tredje, som återstod,
Den höll hon ej mycket värd,
Den lät hon drunkna i tårars flod,
Sen han stupat i striden, Svärd.

När det sista kriget med storm bröt ut
Och hon syntes bland oss på nytt,
Då mindes hon knappast sin fägrings slut,
Så längesen hade den flytt.

Men vacker än, fast på annat vis,
För en krigsmans sinne hon var,
Och ofta nämndes hon än med pris
Som i blomningens bästa dar,

Fast de forna löjenas högkvarter
Nu hyste rynkor en flock
Och ögat ensamt var brunt ej mer,
Men hela anletet ock.

Hon älskade kriget, hvadhelst det gaf,
Mot-, medgång, fröjder, besvär,
Och de gråa gossarne höll hon af,
Och därför var hon oss kär.

Och om någon med Svärd vid hans fana stått,
Var han säker att ej bli glömd;
Åt sådana mätte hon fullare mått.
Och, fördenskull blef hon berömd.

Så följde hon trogen och käck armén,
Hvarthelst på sin marsch den kom
Och där skotten smällde och kulan hven,
Där var hon ej långt bakom.

Ty de kära gossarnes unga mod,
Det tyckte hon om att se,
Och mente, hur nära hon striden stod,
"Att hon ej var närmre än de."

Och om någon tröttnat i rök och eld
Eller fått sig ett ädelt sår,
Så ville hon ha sin butik så ställd,
Att han nådde en styrketår."

Och den grå butiken, den röjde också,
Om akt på dess flikar man gaf,
Att den härbärgerat en kula och två,
Och de kunderna skröt hon utaf.

Nu lyssna vänligt och hör ett drag,
Det sista af henne jag såg.
Vi slutat Oravais blodiga dag
Och gjorda vårt återtåg.

Med var hon, hade med möda fått
Ur striden sin enda skatt,
Sitt tält, sin kärra med käril och mått,
Och sin grålle, bruten af spatt.

Vi rastade. Lotta skötte sin sak,
Höll disk, som hon förr var van,
Men gömdt var tältet, hon valt till tak
Nu endast en skyrest gran.

Och sorgsen var hon, om än hon bedrog
Med ett löje emellanåt;
Hon sörjde de tappres sorg, och hon log,
Men den bruna kinden var våt.

Då kom till henne, där så hon stod,
En sälle, en ung dragon:
Hans blickar lyste af öfvermod,
Och af spotskhet svällde hans ton:

"Häll i", så skrek han, "för ingen bang,
I afton vill jag bestå,
Ty silfver har jag, du hör dess klang,
Och vänner kan jag mig få!"

Hon sköt på den stolte en vredgad blick:
"Det är väl, jag känner dig nu.
För en fattig moder i fält du gick,
Men hur stridde i dag här du?

I mitt tält där satt du försagd och vek
Och kved, att du sårad var.
Nu bär du rosor, då var blek,
Och såret, hvar finns det, hvar?

Säg ej, att din moder i grafven bor,
Att för henne gevär du ej tog;
Si! Detta land är din gamla mor,
Det är denna mor du bedrog.

Och hade du skatter, din ränsel full,
Och ett haf att ösa dem från,
Vid Gud, en droppe för allt ditt gull
Jag gaf ej en sådan son."

Hon knöt vid sidan sin näfve blott,
Det var så madammens maner
Och den rike stormaren fann ej godt
Att försöka närma sig mer.

Men ett stycke borta vid vägens rand
Där satt en yngling allen,
På honom sänkte hon blicken ibland
Med den blidaste stjärnas sken.

Det syntes, om närmre hans skick man såg,
Där han satt med geväret stödd,
Att han följt med möda vårt skyndade tåg
Och att rocken var genomblödd.

På honom såg hon från stund till stund
Så moderligt varmt och rent,
Som om varje glas, hon räckte en kund,
Just varit åt honom ment.

Men då ständigt han sjönk blott djupare ner
I de sorgsna drömmarnas famn,
Då tycktes hon ledsna att vänta mer,
Och hon nämnde ynglingens namn.

"Kom", så hon sade med bruten röst,
"Än finns här en pärla kvar,
Kom hit, min gosse, ett glas ger tröst,
Vi behöfva den nu enhvar.

Du blygs? Hvad mera! Jag vet det nog,
Att ej guld i din ränsel du bär;
Från ett torp i skogen till strids du drog,
Och guld, det skar du ej här.

Men där blod det gällde, där var du ej sämst,
Det såg jag på Lappos slätt,
Och vid Ruona stod du på bryggan främst,
Då det stormades, minns du det?

Sörj därför ej, om ett glas du tar,
För betalningsn, den får gå;
Ett glas för Lappo till godo du har
Och för Ruona fullaste två.

Och stod han, Svärd, vid geväret
Med sin tappra, vänliga själ
Och hade dig sett, hur i dag igen
Du blödde och slogs likväl,

Då stod du hos honom i denna stund
Som en son hos sin köttsliga far,
Och, så sant jag lefver, på jordens rund
Fanns aldrig ett ädlare par."

Soldaten kom, och hon fyllde sitt mått
För den tappre till yttersta rand,
Och det feltes ej stort, att till råga han fått
Två tårar till däribland.

Det är länge sedan jag henne såg,
Men hon bor i mitt minne dock,
Och madammen kommer jag gärna ihåg,
Och hon kan förtjäna det ock.

Hemma

Ibland, som nu, när man är lite vilsen i själen, känns det extra viktigt att ha ett hem där man trivs och känner sig hemma. Jag är så glad att vi beslöt oss att flytta hem, hit till Klubbvägen. För som man brukar säga: "Home is where heart is". Vårt hem är inget utställningshem, men jag tycker om det ändå. Det har sin personliga prägel, med spår från gammal släkt.

Nu njuter jag av att sitta i soffhörnet bredvid den jag tycker om, och bläddra i en tidning. Att få drömma, det är ack så viktigt.

Och det bästa av allt är att få tända alla ljus. Jag tänder massor varje kväll. Det är så vackert och rofyllt.

Ängeln har en alldeles speciell betydelse för mig, därför har den fått en hedersplats hos oss. 

Jag vill avsluta detta blogginlägg med denna vackra sång:

Söndagspromenad

Igår lyste den äntligen - solen. Luften kändes kall och frisk. För första gången på ett bra tag kände jag lusten att gå på en promenad. Jag frågade Wilma om hon ville följa med. Vi skulle bara gå en liten bit. Vi vandrade iväg, vi såg på husen, pratade med farbrorn som bor på andra sidan stora vägen. Han skulle iväg och köpa sik som de säljer i den lokala affären. Han undrade var jag bor nu, då det är så länge sen han sett mig. Jag kunde glatt berätta att jag flyttat hem till Klubbvägen igen. Bara till ett annat hus. Bra, tyckte han. Vi vandrade vidare. Såg på vattnet i ån. Sen ville Wilma gå in till det gamla huset där de säljer gamla saker, det med en stor nyckel hängandes på väggen. Vi gick dit, ryckte i handtaget. Tyvärr var det stängt. Så vi korsade vägen och gick till kyrkan. Jag frågade om hon vill gå in och titta i kyrkan. Det ville hon. Tyvärr var den också låst. Så vi gick runt på kyrkogården och såg på de gamla gravstenarna, funderade vilka som var begravda där. Vi såg på hjältegravarna, läste namnen...Alfred, Väinö, Valter. "Är det han, Alfred från Emil?" var en av många frågor jag fick svara på.

...Vår vackra kyrka

 ...Wilma framför hjältegravarna

 Vi stängde kyrkgrinden efter oss och vandrade vidare. Hand i hand. Framför oss gick två gamla tanter som var på väg hem från kyrkan. Vi tittade på dem när de gick i armkrok för att inte snubbla på den lite hala trottoaren.

Vi gick och gick. Vi pratade och funderade, och jag insåg att jag håller på att få en stor flicka, med intressanta och kloka funderingar.

Så småningom kom vi hem, och Wilma kunde stolt berätta åt de andra i familjen att vi gått runt heila byjin. En av de bästa stunderna jag haft på länge. Så enkelt, men så värdefullt. Och jag kom att tänka på denna sång efter vår lilla vandring:

En dag i Vasa

Idag gjorde jag och Ralf en dagsutflykt till Vasa. Härligt att komma bort från Krombi en stund. Få se nåt annat. Vi hälsade på några viktiga människor i våra liv: Ralfs pappa och sambo, och min syster Heidi. Vi stannade vid A-boden i Vasa, för att köpa försenad farsdagspresent åt svärfar, och inflyttningspresent åt syster. Vi fnissade lite när vi hittade dessa flaskor (...insidegrej som bara några få känner till)

...Plan B ;)



När vi hämtat Heidi från skolan gick vi för att äta kinesiskt. Restaurang "Spices" rekommenderas varmt!

...Jag åt supergoda stekta nudlar med nötkött



...Ralf åt kyckling med ingefära

...Heidi åt kyckling-Cashew



Sen gick vi på en liten shopping-tur. Hittade några fina saker. Kanske ska jag göra som sig en riktig bloggerska bör, och visa dagens outfit imorgon ;).

En rolig dag, och min syster bor jättemysigt!





Bloggtorka

Ja, här i Mias manus har det minsann rått bloggtorka ett tag. Det har sina skäl. I huvudet har jag skrivit flera böcker, men jag har inte fått ner en enda rad konkret. Jag skall förklara mer, en annan dag. Just nu fokuserar jag på att få någon slags balans på allt. Jag försöker lära mig att njuta av livet, och prioritera det som är viktigast. Jag skall komma igen!

... Dessa underbara ljus i mörkret

Nu ska jag och Ralf dricka lite te från Söder.

God kväll, vänner!