Repetitioner och handstilar

Repetitionerna fortsätter. Även idag repeterade vi bland spöken och präster.

...Lite spöklika är vi allt


Idag hittade jag även ett brev åt mig på vårt skrivbord på jobbet. Ibland blir jag hänförd över att människor kommer ihåg samtal man haft. Inuti brevet låg en bok och ett litet handskrivet brev.

...Topelius

Bloggar, e.mail och datorskrivna dokument i all ära, men jag saknar handskrivna saker. Brev som folk har skrivit med sin egen personliga handstil. Jag har alltid varit fascinerad av handstilar. Om jag levt under krigstiden hade jag förmodligen ofta suttit vid mitt skrivbord och skrivit långa brev med sirlig handstil åt min tappre soldat ute vid fronten.

Vem skriver såhär i sina böcker nuförtiden?

...Vackert


Förövrigt har jag, mycket p.g.a.saker som hänt de senaste dagarna, tänkt mycket på hur glad att jag, trots att jag inte alltid varit Guds bästa barn, har kvar min barnatro. Att jag tror på himlen, och att alla som dör blir vackra änglar. Det sa Wilma också när katten Blixten hade dött "Nu är Blixten en kattängel, undrar vad dom äter i himlen". Vara hur det vill, men det är skönt att tro på det. Så jag avslutar med en sång som jag ofta nynnar på när jag hört att någon dött. Ni får tycka jag är hur pinsam som helst, men Christer Sjögrens mäktiga röst, den går inte av för hackor.